Redan förra gången jag red Pamir så sa jag att jag aldrig mer skulle rida den hästen. Han känns som en bit gummi som viker sig åt alla håll samtidigt men samtidigt är han som en stel plankbit som aldrig har hört orden 'böja och ställa' förut. Vi hoppade en liten bana där det krävdes att man höll ut bra i hörnen för att få bra vägar, vilket inte var det lättaste eftersom Pamir  vägrade gå närmare (de köttätande) hörnen än 10 meter. Dessutom var han seg och bjöd inte alls, dock kan jag inte bara skylla på hästen eftersom det var lika mycket mitt fel. Nu har jag ont i alla mukler i hela kroppen och ska mysa i soffan framför idol.